Socialförsäkringsutredningens utredare Anna Hedborg och Pathric Hägglund skriver på DN Debatt om problemen som klyftan mellan arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.
Bland annat berättar de om problemet att de som är såväl arbetslösa som sjuka "fastnar" i sjukförsäkringen, bland annat eftersom ersättningsnivåerna (främst ersättningstaket) är betydligt högre än för a-kassan. Även om man skulle kunna jobba, skulle man inte kunna jobba med det man gjort tidigare utan måste omskolas för att kunna vara en del av arbetsmarknaden. Deras lösning på problemet är att höja a-kassan, eftersom det skulle minska de ekonomiska förändringarna vid en övergång.
Det betyder dock även att de drastiskt förenklat problemet - det är inte bara skillnaden som är problemet. Det faktum att a-kassa och sjukförsäkring hanteras av drastiskt olika myndigheter bidrar också starkt. Centerpartiet har redan tidigare föreslagits att de båda trygghetssystemen ska hanteras av samma myndighet. Det vore ett stort kliv på vägen mot ett socialt skyddsnät byggt på grundtrygghet istället för ett lapptäcke av olika punktåtgärder. Det finns faktiskt också personer som varken platsar i a-kassan eller sjukförsäkringen. En bonus vore att även detta problem försvinner...
Faktum är att arbetsduglighet är en ytterst subjektiv fråga. Det är ganska få handikapp eller skador som helt hindrar allt arbete. Som exempel har Stephen Hawking ingen som helst förmåga att utföra fysiskt arbete. Trots det har han ett prestigefyllt, högavlönat jobb.
De som på grund av arbetsskada, sjukdom eller liknande borde alltså inte reflexmässigt ges ersättning och skickas hem. De borde få tillgång till rehabilitering och/eller omskolning med målet att kunna komma tillbaka till arbete, om än inte samma som de hade innan.
Ytterligare en tankegång är om det verkligen alltid är rimligt att basera bidrag och ersättningar efter inkomstbortfallsprincipen - det vill säga att bidraget blir högre ju mer man tidigare tjänat. Vilken är rimligheten i detta? Varför ska alla vara jämlika, men några mer jämlika än andra? Det borde rimligtvis inte vara flera gånger billigare att leva för den som tidigare haft låg lön än den som haft hög. Långvariga ersättningar borde rimligtvis vara helt oberoende av tidigare lön, även när det gäller sjukersättning eller liknande. För korttidsersättningar är frågan öppnare - det finns en poäng i att ge en övergångsperiod att anpassa privatekonomin på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar